Kvinnor måste få säga nej till manlig gynekolog

Kvinnokliniker förvägrar patienterna att välja mellan manliga och kvinnliga gynekologer, skriver Alexandra Charles, Lill Lindfors och Solveig Ternström.
Över hälften av alla fall av livmoderhalscancer i Sverige drabbar kvinnor som inte går när de kallas till provtagning, visar en ny studie. Kvinnor som deltar löper tio gånger mindre risk att drabbas jämfört med dem som väljer att inte delta. Ju tidigare cellförändringarna upptäcks och behandlas, desto mindre är risken för livmoderhalscancer.

Varför gör vi inte då vårt yttersta för att informera kvinnor om hur viktiga dessa undersökningar är? Varför satsar vi inte på att öka kunskapen om sambandet mellan humant papillomvirus (HPV), cellförändringar och livmoderhalscancer? Kvinnor som är över 60 år blir inte ens kallade, trots att dödligheten i livmoderhalscancer är högst i de äldsta åldersgrupperna.

Kanske beror det på att Sverige saknar en särskild lag om patienters rättigheter i vården. Det är inte patientens ställning, som medborgare och vårdbehövande, som står i centrum för den vård som produceras i vårt land utan mer vilka skyldigheter sjukvårdshuvudmännen har att ge vård.

Detta ser vi just nu ett alldeles tydligt exempel på. Det gäller kvinnor, och det gäller kvinnor i en både känslig och medicinskt angelägen situation, nämligen i gynstolen.

Kvinnor i södra Sverige får inte välja mellan manliga och kvinnliga gynekologer när de söker vård. Det är kvinnoklinikerna vid sjukhusen i Skåne, Halland, Kronobergs och Blekinge län som beslutat att skärpa reglerna kring när en patient vill välja manlig eller kvinnlig gynekolog. Regeln har införts för att manliga gynekologer inte ska "diskrimineras".

Gynekologernas ordförande Charlotta Grunewald avvisar kvinnors önskan att bli undersökta av en kvinnlig gynekolog som "krav av diskriminerande karaktär". Hon påpekar, efter ett möte med ett drygt 50-tal verksamhetschefer och professorer, att det inte finns någon laglig rättighet att välja läkare eller annan vårdpersonal.

När det gäller kvinnor som har utsatts för övergrepp av män och kvinnor som har sitt ursprung i patriarkala traditioner är en kvinnlig gynekolog ibland enda lösningen. Dessa kvinnor ska så långt som möjligt även fortsättningsvis få välja. I debatten sägs att det också finns kvinnor som "på mer lösa grunder" vill välja bort männen. För dem blir det nu svårare att hävda sin rätt.

Den svenska lagstiftningen utgår från sjukvårdshuvudmännens och personalens skyldigheter och det patienten kan förvänta sig av vården kan indirekt utläsas ur dessa bestämmelser. Varje år dör 160 kvinnor till följd av livmoderhalscancer, en sjukdom som skulle kunna utrotas med hjälp av välinformerade kvinnor och effektiv screening.

Nog är det mot denna bakgrund rimligt att de kvinnor som vill bli undersökta av en kvinnlig gynekolog ska kunna få bli det?